Perversioner och extremism
2007/10/24
Med anledning av utställningen ”A history of sex”, som pågår på kulturen i Lund, ställde jag en fråga till kommunstyrelsens ordförande, Mats Helmfrid, under senaste kommunfullmäktigemötet. Det jag hoppades uppnå med min retoriska fråga var ett svar på huruvida det är kommunens ambition att låta skattemedel stödja denna typ av verksamhet.
Tyvärr fick jag ett riktigt byråkratiskt svar. Borgarna i Lund vågar helt enkelt inte göra några ställningstaganden kring vad skattemedlen går till via kulturstöden. Jag hade egentligen inte förväntat mig något annat. Kultursektorn kontrolleras till stora delar av vänsterradikaler, något jag påpekade tidigare i år i fullmäktige då jag krävde svar på varför kulturpengar går till vänsterextrema politiska möten (den gången i form av en kulturstödsfinansierad plattform för politisk diskussion och planering inför G8-mötet i Tyskland dit svenska vänsterextremister åkte för att slåss med polisen).
Nåväl, för att kanske röra upp lite känslor och få borgarna att känna sig tvungna att göra någon form av ställningstagande, valde jag att i detalj beskriva utställningen på Kulturen. Tyvärr uppnådde jag inte önskad effekt och är väl kanske inte helt säker på om det var rätt väg att gå.
Mer känslosamt svar fick jag dock utanför fullmäktigesalen då vänsterpartiets gruppledare, Mats Olsson, angrep mig med hetska beskyllningar om att jag var ”precis som Goebbles”. Mats menade att man aldrig kan ifrågasätta vad kulturpengarna går till då det inte är politikers uppgift att recensera kultur.
Resonemanget är förstås lustigt eftersom konsekvensen blir att medborgare inte har någon möjlighet att säga till om vad deras skattepengar ska gå till när det kommer till kultursektorn, så länge deras valda representanter (dvs vi politiker) inte får lägga oss i. Här i ligger kanske del av förklaringen till varför så lite av den konst som produceras med skattemedel faktiskt visas någon uppskattning från folkflertalet.
Nåväl, jag försökte förklara det här med demokrati för Mats Olsson. För vad händer när demokratin sätts ur spel? Jo, då öppnar man upp för civil olydnad eftersom man fråntagit medborgarna deras demokratiska instrument. Helt plötsligt får politisk extremism mycket lättare att framstå som legitim.
Och det är precis vad som hände. Veckan efter vår diskussion blev nämligen utställningen vandaliserad av nazister. Och inte nog med det. Precis som jag poängterat, så fick också nazisterna ett oväntat starkt stöd från medborgare i efterspelen på Sydsvenskans insändarsida!
Det är sverigedemokraternas uppfattning att vi måste demokratisera den offentliga kultursektorn. Vi måste satsa på sådant som väljarna uppfattar som kultur. Gör vi det drar vi även undan mattan för extremister som slår sönder våra konsthallar.
Video från debatten i Lunds kommunfullmäktige:
Det är helt vansinnigt att mina skattepengar ska gå till sådant vidrigt snusk, medan svenska pensionärer lider av maskangripna liggsår och ordningsmakten inte har resurser att bura in slöddret som härjar fritt på gatorna.
Konst ska vara vackert, inte äckligt.
Civil olydnad är att öppet bryta mot något man inte gillar och sedan bereda sig på att ta sitt straff för att dra uppmärksamheten till det absurda i det man brutit mot. Om man därefter inte får opinionen med sig (det kan krävas upprepade insatser för att pröva tesen) kan det vara läge att fundera på om frågan är så viktig att den berättigar utomparlamentariska metoder för att få uppmärksamheten till sig. Men man måste alltid vara öppen med vad man gör.
När man vandaliserar en utställning iförd mask gör man sig skyldig till terrorism, på samma sätt som man gör det när man bränner slaktbilar eller släpper ut minkar. Det som görs i det fördolda är terrorism, inte civil olydnad.
Pompom: Vi är helt överens kring definitionerna.
[...] våldsamma kulturdebatter i såväl Lund som Region Skåne är jag nu helt övertygad om att så är fallet. Så länge något av de 7 [...]
Bra försök i allafall! Frågan om vad våra skattemedel används till är alltid viktig att debattera kring. I det här specifika fallet kan man även ifrågasätta det demokratiska i att vad som helst, t.o.m. rena övergrepp (som det är när djur är inblandade), ska kunna undgå att ifrågasättas bara för att någon valt att kalla det konst.