Erik Almqvist

I nättidningen Sourze öppnade jag tidigare i veckan för samtal med KDU i genus- och jämställdhetsfrågor. Det dröjde inte många timmar innan KDU:s ordförande Charlie Weimers gick ut i tidningen Dagen för att, på klassiskt politiskt etablissemangsmanér, smutskasta oss sverigedemokrater. Weimers använde några av de hemskaste ord han kunde komma på för att beskriva oss: ”reaktionära”, ”folkhemsnostalgiker” och ”främlingsfientliga”.

Hur någon som betraktar sig själv som konservativ kan använda begreppet ”reaktion/reaktionär” likt socialister och liberaler – som ett skällsord – har jag lite svårt att förstå. Om inte KDU:s konservatism innehåller något mått av reaktion innebär det då att de vill bevara den nuvarande samhällsordningen i sin helhet alternativt endast förändra den ytterst långsamt och i små steg? Själv anser jag att om ett folk närmar sig avgrundens rand, så är det utan tvekan mer progressivt att vilja ta ett steg tillbaka än att fortsätta rakt fram…

Ja Weimers, i den mening att vi avser skapa en rejäl reaktion på kulturradikalismen, genusvansinnet, mångkulturalismen, historieomskrivningen och det samhälle som skapar identitetslösa individer som måste söka konsumtionsmönster för att finna en identitet – i den meningen är vi sverigedemokrater i sanning reaktionära. I den mening att vi inspireras av den socialkonservativa folkhemstanken och idén om en stark samhällsgemenskap som ligger till grund för en generell välfärd, nationell solidaritet och en låg brottslighet – i den meningen är vi sverigedemokrater i sanning folkhemsnostalgiker. Och i den mening att vi vill ha en begränsning av västvärldens i särklass mest vidlyftiga och oansvariga invandringspolitik – i den meningen är vi säkert även ”främlingsfientliga” i din värld.

Om Weimers och KDU på allvar tycker att dessa ställningstaganden är såpass mycket värre än de ställningstagande KDU:s nuvarande samarbetspartners i övriga borgerliga ungdomsförbund står för – ja då drog jag kanske lite förhastade slutsatser i min krönika igår när jag antog att KDU antagit en försiktigt konservativ hållning i åtminstone någon fråga. Låt oss för sakens skull titta lite närmre på några av de ställningstaganden KDU:s samarbetspartners har gjort den senaste tiden:

• MUF vill införa kvoterad föräldraförsäkring. MUF vill avskaffa vårdnadsbidraget (som av förbundsledningen flera gånger kallats för ”kvinnofälla”).
• MUF:s ordförande Niklas Wykman: – ”Moderaterna måste tala mer om könsmaktsordningen och bli en rörelse mot underordning av kvinnor, homosexuella och muslimer.”
• MUF:s ordförande Niklas Wykman: – ”Jag är med på all normupplösning.”
• CUF om sin feminism: ”Feminism innebär att man ser att samhället är präglat av en över- och underordning, att män som grupp är överordnade kvinnor som grupp, och att man vill förändra det. På ett generellt plan i samhället är det som män är och gör mer värderat än det som kvinnor är och gör. Detta kallas för könsmaktsordning.”
• CUF:s om ”positiv särbehandling” (läs: diskriminering av ”överordnat” kön): ”CUF anser istället att positiv särbehandling är ett bra verktyg för att förändra en sned könsfördelning i styrelser, arbetsgrupper och på arbetsplatser.”
• CUF om genuspedagogik: ”Genom medvetna barn och att all personal i förskola och skola har utbildning i genuspedagogik blir arbetet med att förändra könsrollerna mer effektivt.”

När ungdomsförbundet till ett parti som själva drivit igenom ”jämställdhetsbonus” i föräldraförsäkringen (läs: ekonomisk bestraffning av de familjer som inte uppfostrar sina barn tillräckligt ”jämlikt”) – dvs KDU – nu slår sig för bröstet i jämställdhetsfrågor och säger sig vilja utmana genusfanatiker och likhetsfeminister; ja då samarbetar man hellre med radikalfeminister och genusfanatiker än med det enda ungdomsförbund som faktiskt står upp mot galenskaperna – dvs SDU. För mig säger detta nästan mer om KDU än om KDU:s radikalfeministiska och genusteoretiska samarbetspartners.

Och återigen inser jag hur ensamma vi sverigedemokrater de facto står i striden för traditionella värden och normer och våra barns rätt att växa upp utan att få sin könsidentitet motarbetad på dagis och i förskolor. Men ensamma eller inte, vi växer så det knakar och efter höstens riksdagsval kommer vi ha styrkan att åstadkomma reell förändring. Att KDU inte vill vara med och skapa ett bättre samhälle är givetvis trist eftersom det ändå tycks finnas en liten undertryckt vilja innerst inne – men det är heller knappast någon skräll, för vem vågar förknippas med ”reaktionärer”? Frågan är hur Weimers styr skutan KDU ifall att KD, likt många opinionsmätningar pekat på den senaste tiden, inte kommer in i riksdagen? Helt stängd är min hand ännu inte…