Då hände det igen…

Jag har börjat bli van vid hatmail den senaste tiden, men det känns ändå obehagligt varje gång det sker. Den s.k. “Järnrörsskandalen som uppmärksammades av Expressen 2012 påverkar mig som person än idag. De som inte vet vem jag är tar tyvärr för givet att jag skulle vara den före detta SD-politikern Erik Almqvist.

Hatiska kommentarer

Den här gången kom hatmailet till mig via Facebook. Någon där ute som sökt på de inblandade personerna i skandalen fick upp min profil. Sen sprutade hatet ur personen i fråga. Någon chans att sätta stopp för det hela fanns inte på kartan utan hatet var konstant i cirka 20 rader.

Jag har tidigare varit i kontakt med Farbror Blå gällande de här situationerna jag utsätts för. Det är trots förbättrade lagar gällande hot och liknande på nätet fortfarande svårt att anmäla kränkningar online. Något bland annat kändisar och liknande berättat om vid upprepade tillfällen.

I samband med det nämnda hatmailet valde jag att avstå från att svara. Vid tidigare tillfällen har jag faktiskt svarat: “Jag heter Erik Almqvist, men jag är inte den du tror jag är”. Några gånger brukar det fungera och jag får ett långt svar tillbaka. Ofta är svaret fyllt med dåligt samvete, men även en förklaring till beteendet. Andra gånger har det dock bara lett till ännu hårdare jargong och de gångerna har jag vänt mig direkt till polisen.

Att känna en stor besvikelse över hur folk beter sig är så klart förståeligt, till en viss grad. Men att utnyttja sin anonyma identitet bakom skärmen på nätet till att hulka ut sitt hat är inte ok. Min åsikt är att det inte spelar någon roll vem hatet gäller. Nu försvarar jag definitivt inte Erik Almqvist “den andre”, vilken jag personligen tycker verkar ha hästarna i fel stall. Men det finns något som heter respekt och demokrati. Att falla ner på samma nivå som någon annan är sällan en god lösning.

Hur tänker ni?