Duva

Igår kväll på väg hem från tåget låg det en skadad duva på trottoaren. Jag diskuterade vad vi skulle göra med den, med en tjej som var ute och rastade sin hund. Jag gick och hämtade ett stenblock och menade att det var bäst att hjälpa duvan få slut på sitt lidande. Hon tyckte det var bättre att lämna duvan ifred och hoppas att den blev bättre och det slutade med att jag lämnade henne och duvan.

Imorse, på väg till jobbet, passerade jag platsen för dramatiken. Mordvapnet (stenblocket) stod kvar där lutat mot ett träd men duvan var inte kvar. Jag såg mig omkring och där, vid en buske i rabatten vid trottoaren, satt den. Huvudet förvridet som om nacken på den var bruten. Ena ögat stirrade rakt på mig som om den sa ”varför dödade du mig inte?”. Om den sitter kvar där när jag kommer hem ikväll ska jag hjälpa den få slut på den här grymma sagan…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *