FN vill införa åsiktsförbud i Sverige
2009/11/12
Sedan igår får jag skriva en kolumn i månaden på webbtidningen ”Sourze”. Första alstret blev publicerat igår:
Här om dagen kom Svenska FN-förbundet, en svensk remissinstans till FN, med krav på åsiktsförbud i Sverige. Med hänvisning till FN:s mänskliga rättigheter vill man förbjuda organisationer som kan betraktas som främlingsfientliga. 
Om kravet gick igenom skulle alltså regeringen kunna förbjuda konkurrerande partier utifrån eget tycke. Med tanke på att detta inte är första gången som FN-förbundet kommer med detta krav – 2008 ville man förbjuda Sverigedemokraterna som man, utan motivering, ansåg vara ett främlingsfientligt parti – så kan man förstås fråga sig varför storebror FN fortfarande låter det svenska förbundet sitta med och tycka under FN:s internationella konferenser och möten. Är det en utbredd uppfattning inom FN att de mänskliga rättigheterna kräver att man förbjuder vissa åsikter? Det finns tyvärr tecken på att så skulle kunna vara fallet. Tidigare i år berömde FN Kina som man ansåg föredömligt efterlevde de mänskliga rättigheterna. Och nu plötsligt går det upp ett ljus. Om de mänskliga rättigheterna kräver att regeringsmakten förbjuder partier med fel åsikter så är förstås Kina ett alldeles föredömligt land ur ett FN-perspektiv. För i Kina jagar man inte bara småpartier liknande Sverigedemokraterna, för att de värnar välfärds- och nationalstaten. I Kina är alla partier utom kommunistpartiet förbjudna.
Kina sitter för övrigt själva i rådet för mänskliga rättigheter, tillsammans med länder som Kuba och Saudiarabien. I mars anordnade man en FN-konferens där Libyen var ordförandeland och Iran, Pakistan och Kuba vice ordförandeländer. Under konferensen antogs ett förslag om att uppmana länder runt om i världen att förhindra kritik av religion. Förslaget kom föga förvånande från de muslimska länderna, genom vice ordförandelandet Pakistan. Muhammedteckningarna var ett exempel på yttrandefrihet som, enligt FN, borde förbjudas. Behöver jag vid det här laget ens nämna att endast en minoritet av FN:s medlemsländer är demokratiska stater?
Men trots denna katastrofala utveckling så lyser kritiken med sin frånvaro. Hur kan vår egen regering acceptera ett samarbete som dikteras av icke-demokratiska stater, vilka gång efter annan verkar för att begränsa demokratin i världen? Hur kan något demokratiskt land acceptera detta?
Grundtanken med FN är förstås mycket god – att ena världen för att främja fred, demokrati och mänskliga rättigheter. Men någon gång måste man också börja bedöma en organisation utifrån hur denna faktiskt agerar – inte bara utifrån vilka retoriska klyschor verksamheten grundar sig på. För mig är det uppenbart att FN av idag knappast är en organisation som ensidigt främjar demokrati. Och om FN fortsätter i nuvarande riktning har förbundet snart spelat ut sin roll. Jag menar att det enda rimliga vore att det internationella förbund som ska verka för demokrati globalt, också styrs och företräds av demokratier. Därför måste det antingen till en reform av FN genom vilken majoriteten av medlemsländerna petas ned till avbytarbänken, eller upprättandet av ett nytt, demokratiskt, FN. Och det är lika bra att väcka denna fråga nu, så länge det är tillåtet…
Söndagens program av SVT Agenda kommer att handla om Sverigedemokraterna. Fyra politiska motståndare till partiet är inbjudna för att diskutera, men Sverigedemokraterna hålls utanför. Trots att de pressetiska reglerna föreskriver att den part som själv blir angripen ska få möjlighet att vara med och försvara sig, så menar SVT än en gång att det skulle vara förenligt med det uppdrag om opartiskhet som public service har, att hålla Sverigedemokraterna själva utanför när partiet diskuteras.
Givetvis har vi, från Sverigedemokraternas sida, protesterat och eftersom SVT inte kommer ändra sitt beslut så kommer även en anmälan lämnas in till Granskningsnämnden. Och som vanligt kommer Granskningsnämnden, genom ett byråkratiskt svar, hålla sina vänner inom statlig media om ryggen. Granskningsnämnden har själva erkänt att de tillåter en negativ särbehandling av Sverigedemokraterna, som de inte hade accepterat om den riktats mot något annat parti. Man motiverar det med att man ogillar Sverigedemokraternas åsikter och att dessa åsikter inte kan få framföras genom samma demokratiska spelregler som gäller övrig samhällsdebatt.
Den som ser på söndagens Agenda kommer kunna följa ett spektakel där de fyra debattörerna alla enas i sitt förakt för SD, i en ”debatt” som mer än väl illustrerar den avsaknad av bredd, djup och frispråkighet som karaktäriserar Sverige idag.
Att påstå att det demokratiska underskottet skulle vara större inom statlig media än övriga medier vore kanske en överdrift. Men statlig media har ett särskilt ansvar vilket också regleras genom det uppdrag man fått från staten. Detta uppdrag medför att SVT ska sträva efter att förhålla sig politiskt opartiska. Om man sviker sitt uppdrag är det tanken att Granskningsnämnden ska kunna fälla det aktuella inslaget. Men vem ska fälla Granskningsnämnden när de medvetet och uttalat tillåter att Sverigedemokraterna särbehandlas negativt i förhållande till andra partier?
Det är förstås illa när ett program som Agenda, som riktar sig till en vuxen publik, skapar ”pöbeldebatter” där det politiska etablissemanget ges utrymme att smutskasta ett nytt uppstickarparti utan att detta får försvara sig. Men än värre är det när SVT riktar sig till barn med ren politisk propaganda. Ett exempel på detta är gårdagens sändning av SVT:s ”Lilla löpsedeln” som är ett nyhetsprogram riktat till barn. Rakt igenom hela inslaget, samt efterföljande studiodiskussion, fick barnen som såg programmet enbart ta del av en radikal och illa underbyggd kritik av Sverigedemokraterna och den debattartikel om islam som publicerades i Aftonbladet i början av veckan.
Av Lilla löpsedeln fick barnen lära sig att Sverigedemokraterna ljuger (vilket aldrig på något vis belades), samt att SD skulle ha pekat ut alla muslimer som farliga (vilket givetvis inte stämmer). Inslaget avrundades med en ”paneldiskussion” (läs: propagandistisk monolog) där en kvinna som är anställd av arbetarrörelsen bl a berättar för barnen att det är farligt när människor resonerar som Sverigedemokraterna och att det tidigare lett till att miljontals människor mördats när Hitler och nazisterna resonerade som SD. Programinslaget kan ses här: länk
Jag menar att etablerade svenska medier i allmänhet, och statliga medier i synnerhet, grovt missbrukar sina maktpositioner för politiska syften. När det går så långt att statlig media bedriver politisk propaganda riktad mot barn, är det utom alla rimliga proportioner och för i alla fall mina tankar till DDR eller någon annan unken kommunistdiktatur. SVT och SR har gång på gång missbrukat sitt förtroende och på ett tydligt sätt tydliggjort problematiken med statliga medier. Jag menar att det är dags att ta en allvarlig funderar kring huruvida det svenska debattklimatet och den svenska demokratin mår bra av statliga medier, och i sådana fall i vilken form vi ska ha sådana. Men oavsett framtiden för public service så är den nuvarande situationen inte värdig en demokrati. Och när samtliga etablerade medier tiger så är det en form av samtycke och accepterande av den rådande ordningen. Detta får förstås politiska konsekvenser, inte minst när vi nu går in i ett valår. De stora förlorarna blir det svenska folket.
Debattartikeln är ursprungligen publicerad på Newsmill: länk
SD:s EP-val bådar gott inför riksdagsvalet
2009/06/10
Har nu fått tid att pusta ut lite efter en intensiv EP-valrörelse. Måste säga att jag är mycket nöjd med resultatet. Mitt tips har varit 2,7%. Kan tyckas vara en låg siffra men jag såg flera skäl till det:
1. Det mesta pekar på att våra väljare inte intresserar sig för EP-valen och därför är svåra att få att gå och rösta.
2. Som en följd av det har detta val mest använts som ett ”intrimningsval” inför nästa års riksdagsval. Valbudgeten har varit minimal och partiet har inte satsat särskilt mycket på intern peppning och mobilisering av våra medlemmar som dessutom inte själva är alls lika taggade i ett EP-val som jag vet att man kommer vara nästa år.
3. Kanske viktigast av allt: Sverigedemokraterna har i princip helt mörkats av riksmedier i denna valrörelse. Istället har man valt att lyfta fram lobbygruppen Piratpartiet och låtit hela valrörelsen kretsa kring dem.
Trots förutsättningarna kunde vi alltså tredubbla vårt resultat från EP-valet 2004 – 1,1 till 3,3%! Ökningen visar inte bara att vi håller en stadigt tillväxt utan den verkar även vara exponentiell. I EP-valet 2004 fick vi sämre valresultat än riksdagsvalet 2002, i detta EP-val slår vi riksdagsresultatet från 2006.
Jag vågar nog påstå att det ser oerhört bra ut inför nästa års riksdagsval. Dels kommer inte Piratpartiet kunna sno showen (fildelnings- och integritetsfrågor kommer inte vara nästa års huvudtema, jag lovar att äta upp min hatt om jag får fel) och dels kommer vår egna satsning i nästa års val att vara massiv. Vår valbudget är ungefär 30 ggr större för nästa års val än för årets EP-val och vi kommer kunna uppbåda en helt annan grad av aktivism (inte minst inom SDU).
Och ni som följer SD i opinionsmätningarna vet att vi hela tiden legat betydligt bättre till i mätningar inför riksdagsvalet än inför EP-valet. Till detta ska läggas det återigen belagda faktum att vi ständigt underskattas grovt i opinionsmätningar. Se t ex grafen nedan över opinionsmätningar för denna EP-valrörelse.
EP-valet har ansetts vara vår generalrepetition inför nästa års val. När valet nu kan summeras tror jag att temperaturen kommer skruvas upp ytterligare och svettpärlorna börja uppenbara sig på etablissemangfolkets pannor.
